Vill du veta mer om Sveaborgs historia? I det här avsnittet hittar du information om fästningens historia.

Den svenska eran 1748-1808

I krigen mot Ryssland under första hälften av 1700-talet förlorade Sverige sin stormaktsstatus och sina viktigaste fästningar i öster. Det ansågs nödvändigt att förstärka försvaret av Finland. År 1747 fattade den svenska riksdagen beslut om att bygga en central fästning med en flottbas i Helsingfors och en gränsfästning i Degerby utanför Lovisa.

Befästningsarbetena inleddes året därpå på Susiluodot-öarna utanför Helsingfors, där nuvarande Sveaborg ligger. År 1750 fick fästningen namnet Sveaborg, fonetiskt återgivet till Viapori på finska. Man började bygga en torrdocka i fästningen för att bygga krigsfartyg till skärgårdsflottan.

Planerna misslyckades

De ambitiösa befästningsplanerna var tvungna att minskas några år efter byggstarten och resurserna riktades mot att bygga en sjöfästning. Den aktiva fasen av Sveaborgs befästningsarbete avslutades drygt 40 år efter att det påbörjats.

Fästningen blev faktiskt aldrig helt färdigställd enligt planerna, trots att det ursprungliga målet var att slutföra bygget på bara fyra år. Det pommerska kriget (1756-1763) satte stopp för bygget, även om striderna inte sträckte sig till Viapori under 1700-talet. Sjöfästningen hade meriter som flottbas i det rysk-svenska kriget 1788-1790 ("Gustav III:s krig"), men den var inte inblandad i några egentliga strider.

År 1808 belägrades Sveaborg av de ryska styrkorna i det rysk-svenska kriget. Efter några mindre skärmytslingar beslutade kommendanten C.O. Cronstedt att kapitulera. Orsakerna till kapitulationen är fortfarande ett olöst mysterium. Den kapitulerade sjöfästningen togs över av ryssarna, och en ny era började för Sveaborg.

Den ryska eran 1808-1918

I maj 1808 kapitulerade Sveaborgs fästning till ryssarna, vilket innebar en ny era i fästningens historia. Efter att svenskarna lämnat fästningen övergick Viapori tillsammans med sina fartyg och sin utrustning till den ryska kejserliga regeringen. Året därpå blev Finland ett autonomt storfurstendöme i Ryssland, men Sveaborg förblev en militärbas under rysk förvaltning.

Ryssarna värdesatte Sveaborgs fästning och gjorde upp stora planer för den. Fästningsområdet utvidgades till Santahamina, Kuningassaari och Vallisaari. I fästningen byggdes kaserner för soldater och en ortodox garnisonskyrka ritad av Konstantin Ton färdigställdes.

Viapori förfaller och utsätts för bombardemang

Fästningens militära betydelse minskade under 1800-talet. Underhåll och renovering av befästningarna försummades på grund av brist på medel, och Viapori förföll.

Det var först under upptakten till Krimkriget (1853-1856) som fästningens skick började väcka oro. Krig utbröt mellan Ryssland och Turkiet, men England och Frankrike gick snart samman med turkarna. En kombinerad engelsk-fransk flotta bombade Viapori under två dagar i augusti 1855, och Viapori fick stora skador under bombardemanget.

I slutet av 1800-talet och under de första åren av 1900-talet reparerades Sveaborgs befästningar. Viapori fortsatte dock att förlora i betydelse, och till slut var det bara en rysk fästning bland många andra.

Del av Peter den stores sjöfästning

Sommaren 1906 utbröt ett myteri på Viapori, inspirerat av den revolutionära oron i Ryssland. Myteristerna försökte få fästningen under sin kontroll och lyckades delvis. Myteriet besegrades dock på fyra dagar.

Under första världskriget (1914-1918) utgjorde Sveaborg en del av det som kallades Peter den stores sjöfästning, som skulle skydda den ryska huvudstaden S:t Petersburg.

I samband med den ryska revolutionen och Finlands självständighet togs Sveaborg över av den nygrundade finska regeringen 1918 och bytte namn till Suomenlinna ("Finlands slott").

Onlineutställningen om ryska Sveaborg

Onlineutställningen Ryska Sveaborg visar Sveaborg under dess ryska period.Se utställningen här.

Den finska eran 1918 -> den ryska eran

Under den ryska eran var Sveaborgs fästning inte en del av det finska storfurstendömet utan styrdes av Ryssland. Finland hade förklarat sig självständigt den 6 december 1917, men Viapori stod fortfarande under de ryska truppernas befäl under en tid. Först under våren 1918, under det finska inbördeskriget, överfördes Viapori under den finska regeringens administration.

Mot slutet av kriget upprättade de vita ett fångläger i Sveaborg för röda fångar, upp till 8 000 stycken. I fånglägret avrättades röda fångar och vissa dog av sjukdomar på grund av de dåliga förhållandena i fästningen. De sista fångarna frigavs i mars 1919.

Ett nytt namn för den finska fästningen: Sveaborg

I maj 1918 döptes fästningen om till Suomenlinna ("Finlands slott") för att återspegla Finlands självständighet, och den annekterades av staten Finland. Snart inrymde fästningen olika enheter från försvarsmakten och Sveaborg blev en finsk garnison.

Småskaliga renoveringar påbörjades också gradvis och turismen till öarna tog fart.

Under kriget

När vinterkriget bröt ut 1939 stationerades bland annat luftvärns- och artillerienheter på Sveaborg. Fästningen var en bas för den finska ubåtsflottan.

Efter fortsättningskriget (1941-1944) fanns endast ett fåtal militära enheter kvar på Sveaborg.

Under civil administration

I mitten av 1960-talet meddelade försvarsmakten att den skulle lämna fästningen helt och hållet. När Sveaborgs kustartilleriregemente flyttade ut 1972 övergick Sveaborg till civil förvaltning. Av försvarsmaktens enheter är det bara Sjöstridsskolan som finns kvar på Sveaborg än idag. Renoveringen av Sveaborg inleddes och byggnaderna byggdes om för bostadsändamål.

År 1991 upptogs Sveaborg på UNESCO:s världsarvslista. Under den finska eran har fästningen utvecklats till en av de mest populära turistattraktionerna i Finland. Dessutom är Sveaborg en av Helsingfors stadsdelar, ett hem för cirka 800 invånare och en arbetsplats för cirka 400 personer.