Kyrkomusik och kyrkokonst samt intresset för det religiösa och andliga förblev viktiga element för Amos Anderson under hela hans liv. I synnerhet var 1920-talet en tid för religiösa grubblerier. Då tog han också initiativ till restaureringen av flera medeltidskyrkor, som Åbo domkyrka, Pargas kyrka och Kimito kyrka.

År 1926 inredde Amos Anderson ett kapell i sitt hem i Helsingfors, i samarbete med arkitekterna Werner West och Harry Röneholm. Ursprungligen var kapellet asketiskt till sin natur, men under årens lopp blev inredningen mera överflödande.

I det första skedet på 1920-talet var rummet sparsmakat inrett och väggarna var vitkalkade. Gavelväggens glasmålning dominerade rummet som inte hade annan inredning än de nuvarande stolarna. På väggarna hängdes religiös konst som Amos hade köpt. Senare inredde han kapellet till bibliotek med hyllor och skåp. Skåpens väggpaneler med motiv ur bl.a. Kristi liv kommer troligen från någon nordtysk kyrka.

Efter Amos död inreddes kapellet med tanke på mu­seiverksamheten. Rummets nuvarande pompejiröda utseende är från 1999. Bland kapellets gamla religiösa konst har två verk från vår egen tid smugit sig in: Pauliina Turakka Purhonens ”Smärtomannen II” och Anna Estarriolas "Bärbart altare med en gudomlighet".