Empirestilen är en sen fas av nyklassicismen, även kallad "kejsarstilen". Dess arkitektoniska språk hade sina rötter i den klassiska antiken och innehöll bland andra antika kolonnordningar. Då Helsingfors blev huvudstad i storfurstendömet Finland 1812, ville kejsar Alexander I bygga en ny monumental stadskärna i sten med S:t Petersburg som förebild. Den tyske arkitekten Carl Ludvig Engel (1778–1840) fick uppdraget. Den prestigefyllda ensemblen i empirestil runt Senatstorget, inpassad i en rutnätsplan, färdigställdes på 1820–1850-talet.
Empire var också den dominerande stilen i det tidiga 1800-talets militärarkitektur, vilket syns i utformningen av proviantbyggnaden i Åbo kasern (1833). Som militärbyggnad är den mycket enkel och stram, utan utsmyckningar. Engels namn har i vissa källor förknippats med Åbo kasern, men den egentliga formgivaren är fortfarande osäker.
Den nya arkitekturströmningen i början av 1930-talet, som kallades tidig modernism, kom i Finland och de övriga nordiska länderna att kallas funktionalism – eller funkis på vardaglig finska. Stilen kännetecknades av estetisk klarhet och betoning på ändamål och effektiv användning av utrymme. Dessa egenskaper möjliggjordes av tekniska innovationer som pelar- och bjälklagskonstruktionen i armerad betong. När ytterväggarna inte längre var bärande, blev det möjligt att använda större fönsterytor: horisontella fönsterband förknippas ofta med funktionalism.
Glaspalatset, ritad av Niilo Kokko (1907–1975), Viljo Revell (1910–1964) och Heimo Riihimäki (1907–1962), är en djärv och fri tolkning av funktionalismen. Förutom fönsterband innehåller Glaspalatset många andra kännetecken för stilen: en betoning på horisontella linjer, ett platt tak och vitputsade väggar med färgglada accenter. Genomskinlighet och ett öppet flöde genom byggnaden är också viktiga inslag i den tidiga modernistiska arkitekturen. Glaspalatset, som nu är en skyddad plats, är ett viktigt exempel på funktionalistisk arkitektur i Finland och finns med i ICOMOS/Docomomos internationella register över modern arkitektur.
Funktionalismen var en internationell och universell stil vars inflytande sträckte sig bortom arkitekturen till områden som design. Bland rörelsens nyckelpersoner märks den schweiziskfödde arkitekten Le Corbusier (egentligen Charles-Édouard Jeanneret-Gris, 1887–1965) och den tyske arkitekten Walter Gropius (1883–1969), grundare av den berömda konst- och arkitekturskolan Bauhaus. Funktionalismen förknippades med en urban livsstil och ansågs uttrycka ideal om jämlikhet och framtidsoptimism.