Gamla Vasa
Gamla Vasa
Gamla Vasa är beläget ca 7 km sydost om Vasas centrum och klassat som ett nationellt värdefullt landskapsområde. Området utgör en mångsidig landskapssevärdhet med natur-, kultur-, bosättnings- och fornhistoriska värden.
Vasas historia börjar under förra delen av 1300-talet, då norrländska kolonister tog i land på de skogsbevuxna skärgårdholmarna i östra delen av Kvarken. På 1370-talet började man här uppföra Korsholms slott. Landhöjningen är i dessa trakter ca en meter per sekel. Vid den tid då slottet grundades, utbredde sig mellan det nuvarande Vasa och Gamla Vasa ett skärgårdshav, som sträckte sig vidare långt in i landet. Ännu bara dryga 200 år sedan tog sig lastbåtar uppför den kanal, som numera nästa igenvuxen slingrar sig genom åkerfälten.
En gassande het augustimorgon år 1852 kom elden lös i Vasa. Brunnarna stod tomma och stadsborna befann sig till en stor del ute på sina åkrar. Många hus hade näver- eller halmtak. Mellan husen fanns bara smala gränder. Innan kvällen fanns där staden stått bara en rykande ruinhög kvar.
Man beslöt att bygga en ny stad cirka sju kilometer längre bort mot kusten. Överflyttningen av stadsrättigheterna skedde år 1862. Kring 1880-talet byggdes Vasa järnväg och i samband med det grundades också en station i Gamla Vasa, men området blev bostadsområde på nytt först från och med 1920-talet.
