Tystnaden på höstmyren slår emot som en vägg. På en tuva ser man avtrycket av en älgklöv. Över mossen flyger en ensam korp. Det duggregnar och tiden har stannat upp. Efter höstdagjämningen tar natten tid av dagen för varje dygn som går.

Brölen som ekar i skogen om hösten vittnar om att älgtjurarnas hormoner satts i rörelse – det är brunsttid. Förutom att tjurarna drämmer till varandra med sina horn gräver de s.k. brunstgropar där de urinerar och rullar sig för att skapa dofter som lockar till sig honorna.

För tjurarna är brunsttiden mycket krävande: de glömmer nästan helt att äta för ett par veckor och förlorar som följd omkring en femtedel av sin vikt. Ibland kan kraftmätningarna under brunsten leda till att tjuren inte hinner samla tillräckligt med fettlager för vintern och går under i vinterns snöstormar.